Emme Adébo om framtidens förening

Framtiden kommer inte se ut som idag – det är ett faktum. Det gäller samhället i stort, men inte minst idrottsvärlden. För att ta rätt väg i utvecklingen krävs att vi lyfter blicken och försöker förutspå den framtid vi står inför. Denna vecka delar Emme Adébo med sig av sina tankar om framtidens föreningssverige. 

FAKTA
Emme Adébo är född och uppvuxen i Lund och har spenderat hela sitt liv i idrottens värld. Han har spelat både fotboll och handboll, varit ungdomsledare i 28 år, spenderat flera år som Lugi Handbolls Sportchef och idag titulerar han sig som utvecklingsansvarig på Skånska Handbollsförbundet. Han är en så kallad typisk “föreningsmänniska”.

Digitalisering, globalisering, kommersialisering. Orden viner genom idrottssverige och lämnar många gånger frågor bakom sig. Men när vi rör oss framåt krävs mer än fina ord på papper. Det krävs en förståelse för omvärlden och konkret arbete som börjar i respektive förening.  

– När vi rör oss framåt tror jag att man måste börja litet och konkret, för att sedan utveckla idrotten i rätt riktning. Personligen tror jag att ett bra sätt att börja är att vi måste tänka smartare kring hur vi organiserar våra lag. Föreningen är i princip uppdelad i tre nivåer – föreningen, laget och individen. Om man lyckas skapa en god organisation på lagnivå så kommer det stärka föreningen, vilket i sin tur skapar ett överskott på energi som kan bidra till att driva föreningen framåt. 

Ett starkt lag kräver att det finns en god struktur kring ekonomi, resor, aktiviteter, cuper och mycket mer. Ett sätt att underlätta för strukturen är att ta hjälp av digitala hjälpmedel. 

– Om man ska kunna fokusera rätt måste man utnyttja de digitala stöd som finns för att minska tid på ekonomihantering, medlemshantering mm. Digitaliseringen är ett otroligt verktyg som vi måste ta bättre tillvara på. 

Digitaliseringen är ett gott verktyg, men kommersialiseringen beskrivs oftare som ett hot. Framtiden kommer innebära att traditionella föreningar inte bara konkurrerar med andra föreningar, utan även mot företag med attraktiva tjänster. Det kräver en tydlig niche. 

– Föreningar kommer i framtiden ha en stor utmaning att lyckas sälja in sin idé. Jag tror personligen att det är en fördel att sätta föreningslivets gemenskap i fokus. Jag menar, bara ordet förening definieras ju som människor som kommer ihop – det är vår unique selling point. Föreningar måste bli bättre på att skapa och visa upp den passion och det engagemang föreningslivet innebär. Det är kul att vara med i en förening och vi måste bli smartare på att få folk att inse det. 

Gemenskap bygger på att få människor med på tåget. Detta uppmärksammas framför allt i diskussionen kring att allt fler unga slutar idrotta i unga åldrar. 

– Jag tror att man behöver två saker för att engagera – ledarskap och ett långsiktigt perspektiv. Ledarskapet är en otrolig nyckel inom idrotten och grunden i ledarskapet är såklart att skicka den brinnande lågan man har inom sig vidare till nästa person. Idrotten behöver alla typer av människor och alla kan bidra med något – det gäller bara att hitta den roll som man passar bäst i och som man själv älskar, säger Emme och fortsätter: 

– När det gäller långsiktighet så menar jag att tränare måste tänka längre än att man eventuellt tränar en blivande elitspelare. Kanske tränar man nästa styrelsemedlem, nästa eldsjäl eller nästa statsminister. Vi har inte råd att toppa bort en 11-årig tjej som “inte duger” för kanske blir hon en dag statsministern som bestämmer över hur mycket statsbidrag som ska ges till idrotten. Med det sagt måste alla som lämnar idrotten lämna med ett leende på läpparna. 

Långsiktighet är inte alltid helt enkelt och ett bra sätt för att hålla målbilden intakt är att ha goda policyer.

– Man måste ha en röd tråd och en tanke bakom det man gör – det räcker inte att tänka “vinna, vinna, vinna”. Just på den punkten hjälper Riksidrottsförbundet oss med. De pekar ut en riktning mot framtidens förening genom “Idrotten vill”. Det måste vi ta tillvara på när vi skriver ner våra egna mål och skapar vår egen röda tråd. 

Däremot är inte en policy allt. Den målbild som skapas måste även återspeglas i verksamheten som faktiskt genomförs och även den måste vara framåtsträvande. 

– Man måste våga testa nya former av träning för att nå flera grupper och nå ut med sitt budskap. Idag konkurrerar en vanlig idrottsförening exempelvis med olika former av gymverksamhet och därför måste man testa nya sätt att idrotta. Kan föreningar ha träningar på obestämda tider? Kan vi utnyttja appar i träningssyfte? Kan vi ha drop-in verksamhet? säger han och fortsätter:

– Inom skånsk handboll kommer vi t.ex. testa Sportfitness i handboll, fotboll, innebandy och ishockey. Det är ett koncept för alla som vill fortsätta med sin idrott bara för skojs skull. Det funkar när man är ung men även när man blir äldre. Det är vårt sätt att prova nya former av träning. Summa kardemumma så måste vi hitta nya former och vägar och samtidigt värna om allt vi har – så blir vi framtidens förening.