Den svenska idrotten står inför inför en spännande utveckling. I Riksidrottsförbundets Strategi 2025 har man valt ut fem prioriterade utvecklingsresor och en av dessa benämns “Inkluderande idrott för alla”. Någon som har stor erfarenhet inom området är Birgitta Green, en av grundarna av konceptet Alla Kan Gympa. Alla Kan Gympa är ett koncept inom gymnastiken som riktar sig till barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning.

Strategi 2025 – Inkluderande idrott
”Ambitionen om träning och tävling för alla i föreningar – där alla ska känna sig välkomna – innebär att svensk idrott behöver göra en resa mot inkludering av grupper som i dagens samhälle inte ses som norm. Det gäller samtliga diskrimineringsgrunder; kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det handlar också om att sänka ekonomiska trösklar och göra idrotten tillgänglig nära där människor bor.”

Hur föddes idén till Alla Kan Gympa?
– År 1998 flyttade jag till Helsingborg och år 2000 fick jag min dotter Matilda. Vi insåg ganska snart att allt inte stod rätt till och att hon inte utvecklades som alla andra. Vi förstod då att hon var tvungen att träna på allt – allt från att sitta, till att stå på alla fyra samt grov- och finmotorik. Vi testade att gå till en grupp för familjegympa men insåg att det gick alldeles för snabbt för oss.

Just därför bestämde sig Birgitta, tillsammans med en väninna, för att 2004 starta upp en gymnastikgrupp för barn med funktionsnedsättning i Helsingborgsföreningen GF Ling.

– Vi började som en liten grupp med fyra gymnaster och denna grupp är grunden för mitt engagemang. År 2010 startades det en kommitté vid namnet Alla Kan Gympa i region syd.

Detta var också startskottet där “Alla Kan Gympa” gick från en lokal företeelse till ett nationellt koncept, via en regional utveckling. Ett arbete som bland annat innebar att skapa ett koncept som var enkelt för andra föreningar att applicera.

– 2010 saknade vi kurser, inspirationsdagar och vi funderade mycket på hur upplägget skulle se ut. Vad vi gjorde var att vi sneglade på ett redan existerande koncept, som kallas Bamsegympa, och hämtade inspiration därifrån. Därefter skapade vi ett koncept som hade en egen logga, en egen tröja, och självklart kurser och inspirationsdagar, för att underlätta för andra att ta steget att starta upp denna typ av verksamhet.

Idag finns konceptet i lite drygt 15 föreningar runt om i Sverige. Men för att bedriva en verksamhet för deltagarna krävs det att man tänker lite extra på hur man utformar verksamheten – det gäller att tänka “utanför boxen” på flera olika plan. Man bör även vara beredd på att man vid uppstart kanske måste börja smått, för att sedan kunna skala upp.

– Det är nog ganska troligt att man måste ha mindre grupper än man har i vanliga fall samt att man behöver fler ledare. Man behöver även sakta ner tempot och anpassa både musik och rörelse. Det är viktigt att det bli en välkomnande miljö där alla kan utvecklas. Jag brukar säga att man måste tänka “flerdimensionellt” – kan man inte göra något på ett sätt så kanske man kan göra det på ett annat sätt.

Även när det kommer till praktiska bitar menar Birgitta att det kan krävas diverse anpassningar. En del är enkla att genomföra, medan vissa andra, exempelvis lokal,  kan innebära större svårigheter. Det gäller att anpassa vad man kan och att se förbi hinder.

– Det är till fördel om det är lätt att ta sig runt i lokalen och likaså är det bra om det inte pågår allt för många aktiviteter vid sidan om. När det gäller schemaläggning så ska man tänka på att deltagarna inte ska vara allt för trötta. Man ska heller inte glömma bort att aktiviteter, skola och så vidare, tar mycket kraft så bra träningstider är av största vikt. Därtill är det bra att ha mycket material. Om man har mycket material kan man göra uppställningar och övningar som går att anpassa efter var och en.

Barn och vuxna som deltar i dessa aktiviteter kan ha speciella behov som måste bemötas. Det ställer självklart högre krav ledarna och deras kompetenser.

Hur bör en sådan ledare vara?
– En ledare ska vara engagerad – det är nog det viktigaste. Man måste kunna se möjligheter, vara kreativ och ha tålamod. Vidare är det viktigt att kunna bemöta varje deltagare. Till exempel bör man såklart prata med respektive deltagare istället för att prata med dennes assistent. Man ska heller inte vara rädd för att fråga deltagaren hur den vill att saker och ting ska fungera. Det måste alltid vara deltagaren som är i fokus.

När det handlar om inkludering ställer sig många frågan om vilka fördelar det finns med att involvera barn med speciella behov i ordinarie grupper, och vilka fördelar det finns med att ha separata grupper. Här menar Birgitta att man måste se till respektive deltagare.

– Det krävs större anpassning om man ska vara med i en vanlig grupp, men om det fungerar så är det fantastiskt – då ska man ta den möjligheten! Men för att få igång de som i vanliga fall inte skulle gå till en aktivitet så tror jag man behöver rikta sig speciellt genom att ha egna grupper, så att alla vågar ta steget in i föreningen och föreningslivet.

Oavsett om barnen deltar i ordinarie grupper eller i speciellt riktade grupper behöver man arbeta fram en miljö där alla har rätt att vara annorlunda. Gruppen och barnen måste göras till en självklarhet i föreningen.

– Det kan man göra på olika sätt – man kan exempelvis vara delaktig när man har föreningsdagar, vara med på uppvisningar eller liknande. Vidare kan man ta hjälp av ledare från föreningens andra verksamheter och se till att man tränar i samma lokal som resten av föreningen, så att barn från olika grupper möts i omklädningsrummet. Detta är bara några bra exempel!

I dagsläget är utbudet av aktiviteter för barn med funktionsnedsättning begränsat. Trots att verksamheten kan kräva mer eftertanke och arbete menar Birgitta att fritidsaktiviteter är extremt viktigt – inte bara för träningens skull, utan även för det sociala.

– Alla behöver aktiviteter, annars är risken att man stannar hemma. Med hjälp av aktiviteter så får man en aktiv fritid och veckans träningstimme kan få viktiga följdeffekter – kanske träffar man en kompis som man kan umgås med på helgen. Det tror jag är en viktig aspekt som man inte ska glömma bort.

Verksamheten har inte bara positiva effekter för deltagarna – den kan även skapa stort värde för både ledarna och föreningen i stort.

– Det här är en verksamhet som ger så mycket tillbaka. Jag tror att det gör föreningen till en mycket mer positiv förening eftersom deltagarna för med sig massa rörelseglädje. Det är också positivt för ledarna. De kan nämligen utvecklas mycket i sin ledarroll genom att träna deltagare med olika behov av coaching.

Mer läsning
Alla kan gympas hemsida
Alla kan gympa på Facebook