Hur man ska hantera obekväma situationer i en förening är inte alltid helt tydligt – och det slutar ofta med att det inte blir hanterat alls. Anders på Friends arbetar på heltid med att få olika former av verksamheter på rätt spår, och till oss har han delat med sig av sina bästa tips på hur man ska bygga en förening där alla behandlas lika.

Anders Andréasson
Har i tio år arbetat som utbildare för Friends och föreläser om frågor kring mobbning i förskolor, skolor och idrottsföreningar. Bakgrund i idrottens värld som både aktiv och ledare.

I vilka former förekommer mobbning inom idrotten?

Det finns en del mätningar som visar att mobbningsfrekvensen är högre i skolan än idrotten, men mobbning är ett samhällsproblem och det vore konstigt om det inte förekom där. Det vi kan se är att det ofta kommer till uttryck i verbala kränkningar, fysiska handlingar eller psykisk mobbning. Idrottsvärlden förknippas ibland med hårt språk och en tuff jargong, något som till stor del påverkar den mobbning som sker. Det blir en sorts fostran att man ska vara på ett visst sätt, något som slutändan påverkar livet i stort. Inom den manliga idrotten kan man ofta se det väldigt tydligt i form av att de får svårt att visa känslor och säga vad man egentligen tycker. Såklart är all fostran på gott och ont, men när den påverkar normer kring önskad etnicitet, sexualitet och personlighet blir det snabbt farligt.

Exempel på vanlig mobbning inom idrotten:

Verbala kränkningar – Vassa kommentarer när någon gör fel

Fysiska handlingar – Samma person blir alltid snärtad med handduken “på skoj”

Psykisk mobbning – Ingen hälsar på en när man kommer in i omklädningsrummet

Såhär ser Friends på mobbning:
– Den som är utsatt har alltid tolkningsföreträde – vad som är kränkande för någon behöver inte vara det för en annan
– Normer är en väldigt central del – något som både kan vara fostrande och begränsande
– För att lösa mobbningsfall behöver man vara lite självkritisk och se sin organisation ur ett större perspektiv

Vad innebär en trygg idrottsmiljö?

Enkelt sagt är det en miljö där alla känner att de får vara precis den de är. De värdegrunder, regler och värderingar föreningen har ska spegla verksamheten och alla vet var de ska vända sig för att få stöd och stöttning. Jag tycker att en trygg idrottsmiljö handlar om att föreningen lever sin värdegrund.

Vad kan man som förening göra för att skapa en bra miljö?

Över tid har föreningen det absolut största ansvaret. På dem ligger det att skapa konkreta verktyg som kan implementeras i verksamheten, att tillhandahålla någon som aktiva har möjlighet att prata med och samtidigt förmedla detta till både ledare och aktiva. Jag tror mycket på att bra ledarskap anpassat till ålder gör att man kommer långt. Barn gör som vuxna gör, inte som vi säger, och vågar ledarna bjuda på sina misstag kommer barnen också göra det.

Det här kan ni som ledare göra för att upptäcka mobbning:

  • Trygghetsanalys: Samla gruppens ledare någon gång i veckan och gå igenom listan med aktiva. Lägg några sekunder på att fråga er själva hur barnet mår, uppträder och om ni kan se några orostecken. En liten trygghetsanalys kan man kalla det.
  • Ledarobservation: Har man möjlighet och är tillräckligt många kan man lite då och då sätta en ledare på läktaren under en träning för att observera utan att delta aktivt. Den kan då fokusera på beteenden och tendenser hos spelarna på ett helt annat sätt än när man står och delegerar uppgifter – något som förmodligen också kommer göra att man upptäcker saker man inte gjort tidigare. En sådan uppgift kräver mycket förtroende ledarna emellan, men kan man få det att fungera kommer man garanterat göra sina möjligheter till en bättre miljö större.

Fortsättning på intervjun med Anders följer i nästa artikel. Där hittar du bland annat konkreta verktyg på hur just du kan bidra till ett bättre klimat i din förening.